Jag vet inte hur många kilo svartkrut per capita det handlar om, men i den här skärgårdskommunen skjuts det nyårsraketer och bränns av smällare i en omfattning jag aldrig sett, eller rättare sagt hört, någon annanstans. När tolvslaget närmar sig kan man lika gärna sätta Janne Malmsjö på mute för det brassas av vad som låter som luftvärnspjäser från nästan varenda tomt. Rutorna skallrar, marken skälver. Jag hoppas innerligt att alla eventuella krigstraumatiserade människor från andra länder befinner sig någon annan stans eller har Bilsompropparna på plats, för det låter som om ryssen vore över oss.
Värmdöborna har uppenbarligen valt Nyårsaftonens afton som den tidpunkt på året då man verkligen kan släppa masken och visa upp sitt innersta Hillbilly-väsen. Och jag undrar hur många år det kommer att ta för oss nyligt utflyttade innerstadsbor att vänja oss.
Jag föreställer mig att det måste skickas en hel del hundar härifrån på pensionat över nyår. Har man småbarn kan det också bli jobbigt. Nästan värre än anfallet runt tolvslaget är när tystnaden senare på natten - och det är verkligen tyst på nätterna här ute - bryts av de marodörer som smäller av de bomber som tidigare snedtänt. Halv tre på natten, i den efterföljande barngråten, är det lite svårt att bibehålla en odelat positiv syn på samtliga sina medmänniskor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar